Kors i taket
Dottern sover fortfarande och det är OVANLIGT. Hon brukar alltid gå upp först av barnen. Om hon någon gång skulle sova lite längre så händer bara det de få gångerna hon sover i våran säng(som i natt). Hon har alltid vaknat när bröderna äter frukost men inte idag, de har fått smyga upp och ner i trappan eftersom den knarrar. Hon sover fortfarande och det tyder verkligen på att hon INTE mår bra. Natten har faktiskt varit helt ok, hon har vaknat några ggr och gnällt men somnat om.
Tänkte gå upp och duscha men avvaktar tills hon vaknar. Duschar på en annan våning och om skulle vakna och har ont och mamma eller någon annan inte syns till känns inte bra. Skulle jag stå i duschen och hon börjar ropa eller gråta så hör jag inte henne.
Tänkte gå upp och duscha men avvaktar tills hon vaknar. Duschar på en annan våning och om skulle vakna och har ont och mamma eller någon annan inte syns till känns inte bra. Skulle jag stå i duschen och hon börjar ropa eller gråta så hör jag inte henne.
Verkar som om tösen har öroninflammation
Hon vaknade och grät för ca 15 min sedan för att hon hade ont i örat. Saken är att hon fick alvedon precis innan hon skulle sova eftersom hon hade ont i huvudet och var lite febrig. Nu ligger hon högt inne hos oss och har fått näsdroppar. Hoppas verkligen att det blir en lugn natt. Blir till att åka till vårdcentralen i morgon. Vet att de inte brukar skriva ut penicillin men bättra att kolla upp det inför helgen än att få sitta på barnakuten i flera timmar i helgen.
Dag för mig att försöka få lite sömn för jag vet inte hur natten blir.
Sov gott!
Dag för mig att försöka få lite sömn för jag vet inte hur natten blir.
Sov gott!
Barnen mår skapligt.
Blyger har fortfarande lite ont i huvudet och det ökar ju mer aktiv han är. Är ganska självklart iof. Han har gått och tittat en del i speglen när vi tog bort kompressen.
Långis har mått dåligt, lite små febrig och en del oro över sin bros olycka. Han har frågat mycket om sjukhus, blod, skador och vad man ska göra om någon gör sig illa. Inte så kul att se lillebrorsan helt nerblodad och få åka ambulans. Lillasyster spydde lite i tisdags men det var mer spy pga av hungerkänslor misstänker vi. Hon såg inte olyckan men det har varit mycket runt omkring och hon har knappt velat äta något alls i måndags o tisdag (ovanligt), vi tror att hennes vilja av att inte vilja äta beror på oron.
Idag verkar allt vara normalt och i morgon ska långis till skolan och tösen till dagis. Har inte bestämt hur vi ska göra med blyger än. Det bästa vore om han kunde ta det lungt någon dag till iom hans huvudvärk.
Idag ska det äntligen bakas lussekatter=)
Dyr handkräm
Kommer in i badrummet och uppäcker att min precis nya ögonkräm var i stort sätt helt slut=(.
Ropar på dottern eftersom hon är inne i pill åldern och efter lite lirkande så berättar hon att hon har använt den till att smörja händern.*buuhuuu* Vet vad jag får önska mig i julklapp...
Hjärnskakning
blev det i helgen för blyger=( på sitt egna kalas på busfabriken. Han fick ett djup jack på ca 2½ - 3 cm några cm ovanför hårfästet. Ojoj vad han han blödde, har inte varit med om något liknande. Långis har haft 2 hjärnskakningar och näsblod(av att bl a fara in i väggen med näsan före,*korkat...S*) och diverse andra skador i mun och läppar men inget har varit i närheten av att blöda som lillbrorsans sår gjorde. Det var riktigt otäckt. Det var bara ringa ambulansen för jag tänkte INTE köra bil och samtidigt försöka hålla blödning under kontroll. För att inte tala om vad jag hade gjort om han hade börjat spy eller tuppat av. Vi kunde inte åka båda eftersom vi hade ansvar för 14 barn på kalaset. En av oss var tvungen att åka med blyger och den andra fick stanna tills föräldrarna kom och hämtade barnen. Jag stannade och maken följde med i ambulansen.
Såret har blivit limmat och han är hemma och mår skapligt förutom huvudvärk och yrsel, vilket inte är konstigt.
Tur i oturen så var det vårt eget barn som blev skadat och att mamma och pappa fanns nära till hands. Hade inte varit kul om det hade varit något av de andra barnen som vi hade ansvar för.
Nu får han ta det lungt och vi kan tyvärr inte tvätta hans hår som är blodigt eftersom limmet är vattenlösligt. Han lär nog inte glömma sitt 6-års kalas i första hand med ambulansfärd och sjukhusbesök.
Vill ge en elogé för de som jobbade på busfabriken de var underbara och gjorde allt för att underlätta tills ambulansen kom.
Såret har blivit limmat och han är hemma och mår skapligt förutom huvudvärk och yrsel, vilket inte är konstigt.
Tur i oturen så var det vårt eget barn som blev skadat och att mamma och pappa fanns nära till hands. Hade inte varit kul om det hade varit något av de andra barnen som vi hade ansvar för.
Nu får han ta det lungt och vi kan tyvärr inte tvätta hans hår som är blodigt eftersom limmet är vattenlösligt. Han lär nog inte glömma sitt 6-års kalas i första hand med ambulansfärd och sjukhusbesök.
Vill ge en elogé för de som jobbade på busfabriken de var underbara och gjorde allt för att underlätta tills ambulansen kom.
Barnuppfostran...
Är INTE lätt. Vad är igentligen rätt och vad är fel?
Tösen (4år) var inte rolig för några veckor sedan när jag skulle hämta henne på dagis. Först gömde hon sig och vägrade komma trots att både fröken och jag försökte. Tillslut sa jag att nu går jag så får du stanna här själv i natt när fröknarna går hem till sig. Hon brydde sig inte förren jag hade klätt på mig och gått ut genom ytterdörren. Då kommer hon vrålandes efter. Får tillslut tyst på henne och ber henne ta på sig strumpbyxorna. Hon vägrar och kräver att jag ska hjälpa henne. Hon får hjälp om hon behöver när hon har gjort ETT försökt först. Hon kan ta på sig strumpbyxorna själv men denna gången vägrade hon ens försöka och jag hjälpte henne inte. När jag började gå ut så började hon vråla, försökte igen att få henne att ta på sig strumbyxorna men hon bara vägrade. Då fick jag nog, tog hennes skor och ytterkläder under ena armen och henne under andra. Hon frös nog för detta var i början i november och hon hade bara en kort kortarmat klänning på sig. Lassa in ungen och kläder i bilen och väl hemma lyfte jag ut henne och satte ner henne på de kalla plattorna. Hon började gnälla om att det var kallt och jag förklarade att hade hon tagit på sig på dagis så hade detta inte hänt. Hon fick gå barfota de ca 5 meter till ytterdören.
Dagen efter var hämtningen i stort sätt detsamma förutom att hon fick på sig strumpbyxorna men vägrade ta på sig skor och jacka. Hon mindes väl att hon frös dagen innan*s*. Efter en del försök så gav jag upp och bar henne till bilen. Halvvägs blängde hon argt på mig och drog mig i håret, bad henne sluta men hon släppte först när jag blände tillbaka och sa att NU SLÄPPER DU, DET GÖR ONT. För att ta ett nytt tag och dra lite hårdare, hon släppte inte fast jag sa till henne då tog jag tag i hennes hår och drog lite så det kändes och då släppte hon. Väl i bilen fräste hon snor på hela sig och klänningen(hon gör det när hon är riktigt arg). Väl hemma så lyfter jag ur henne ur bilen och satt ner henne på plattorna och hon började gnälla om att strumbyxorna blir smutsiga men jag bara sa till henne att det gör inget eftersom du redan har fräst snor på klänningen så alla kläder ska av när du kommer in.
Väl inne åkte alla kläder av och några nya blev det inte eftersom hon medvetet hade fräst snor på de andra. Fryser hon blir det morgonrock eller pyjamas.
Efter detta har hon inte betett sig illa när jag ska hämta henne på dagis*peppar,peppar*
På dagis dagen efter fick jag beröm av den ena fröken att jag hade stått på mig och blivit arg på dagis och inte krusat dottern. Tydligen vågar inte alla föräldra visa att de blir arga på dagis/offentligt.
Barn är så olika det märks inte minst på mina 3 det som funkade på första går inte på andra osv...
Tösen (4år) var inte rolig för några veckor sedan när jag skulle hämta henne på dagis. Först gömde hon sig och vägrade komma trots att både fröken och jag försökte. Tillslut sa jag att nu går jag så får du stanna här själv i natt när fröknarna går hem till sig. Hon brydde sig inte förren jag hade klätt på mig och gått ut genom ytterdörren. Då kommer hon vrålandes efter. Får tillslut tyst på henne och ber henne ta på sig strumpbyxorna. Hon vägrar och kräver att jag ska hjälpa henne. Hon får hjälp om hon behöver när hon har gjort ETT försökt först. Hon kan ta på sig strumpbyxorna själv men denna gången vägrade hon ens försöka och jag hjälpte henne inte. När jag började gå ut så började hon vråla, försökte igen att få henne att ta på sig strumbyxorna men hon bara vägrade. Då fick jag nog, tog hennes skor och ytterkläder under ena armen och henne under andra. Hon frös nog för detta var i början i november och hon hade bara en kort kortarmat klänning på sig. Lassa in ungen och kläder i bilen och väl hemma lyfte jag ut henne och satte ner henne på de kalla plattorna. Hon började gnälla om att det var kallt och jag förklarade att hade hon tagit på sig på dagis så hade detta inte hänt. Hon fick gå barfota de ca 5 meter till ytterdören.
Dagen efter var hämtningen i stort sätt detsamma förutom att hon fick på sig strumpbyxorna men vägrade ta på sig skor och jacka. Hon mindes väl att hon frös dagen innan*s*. Efter en del försök så gav jag upp och bar henne till bilen. Halvvägs blängde hon argt på mig och drog mig i håret, bad henne sluta men hon släppte först när jag blände tillbaka och sa att NU SLÄPPER DU, DET GÖR ONT. För att ta ett nytt tag och dra lite hårdare, hon släppte inte fast jag sa till henne då tog jag tag i hennes hår och drog lite så det kändes och då släppte hon. Väl i bilen fräste hon snor på hela sig och klänningen(hon gör det när hon är riktigt arg). Väl hemma så lyfter jag ur henne ur bilen och satt ner henne på plattorna och hon började gnälla om att strumbyxorna blir smutsiga men jag bara sa till henne att det gör inget eftersom du redan har fräst snor på klänningen så alla kläder ska av när du kommer in.
Väl inne åkte alla kläder av och några nya blev det inte eftersom hon medvetet hade fräst snor på de andra. Fryser hon blir det morgonrock eller pyjamas.
Efter detta har hon inte betett sig illa när jag ska hämta henne på dagis*peppar,peppar*
På dagis dagen efter fick jag beröm av den ena fröken att jag hade stått på mig och blivit arg på dagis och inte krusat dottern. Tydligen vågar inte alla föräldra visa att de blir arga på dagis/offentligt.
Barn är så olika det märks inte minst på mina 3 det som funkade på första går inte på andra osv...
