Får inget besked

Blir så trött angående läkare på sjukhuset. Vi får inte veta något. Svärfar har strålats 5 ggr och nu verkar det inte som om det ska göras mer(vad jag vet). Han får morfin regelbundet för han har ont. Planerna är att flytta honom till korttidsboende för att avvakta om han kan börja stödja på benen.

Senaste prognosen vi har fått är att han har cancer i ryggraden/revbenen/axlarna. Någon tidsrymd vill inte läkaren ge. Han menar på att folk bara blir irriterade om det inte stämmer.
Visst på ett sätt kan jag förstå men ändå inte. Det underlättar ganska mycket om vi får veta om det handlar om 1-2 år eller kanske bara månader.
Om det inte finns så mycket tid så kommer allt att handla om kvalitetstid på ett helt annat sätt. Makens bror bor 100 mil bort och har precis fått barn. Han vill också veta för att ha möjlighet att planera hur han ska lägga upp resor mm.

Tack vare kuratorn(första besöket i tisdag) har svärmor och make fått veta att det finns 100 närståendedagar som de kan använda. Fast i det fallet underlätta det också men en ungefärlig tidsrymd. Handlar det om några år så används dagarna mer sparsamt. Vid kortare tid så är det viktigt att ta ut så mycket som möjligt nu innan han blir allt för dålig.

Någon med erfarenhet eller vetskap vad vi kan göra/kräva?

Nu räcker det!!!!

Det blir bara värre och värre just nu. Den ena sjukdomen efter den andra men beskedet i dag, är en MARDRÖM!

Har fått veta för några timmar sedan att svärfar har prostatacaner som har spritt sig till skelettet. Hur illa eller behandling har vi inte fått veta än. Han ska akutopereras i morgon.

Alla är chockade och ingen vet hur spritt det är och hur lång tid han har kvar. Nu har maken och svärmor åkt till sjukhuset och hälsa på, då han har blivit inlagd idag.

Mer prover ska tas under veckan.


Sjuk & pencillinkur

Jag har oxå trillat dit=(.
Började med värk som strålade mot örat i måndags, trodde det var öroninflammation. Tisdagen fortsatte värken att sprida sig mot halsen och på kvället mot bihålerna. Ett tag blev jag osäker på om det var en visdomstand som spökade. Men den värsta smärtan kom när jag försökte gapa och äta. Fick inte i mig mycket mat kan jag lova=O.

I torsdag gav jag upp. Hade bara blivit sämre och sämre och fått mer och mer värk. Tänkte inte ligga pall hela påsken utan att veta vad som var fel. Väl hos doktorn så fick jag beskedet att jag hade inflammation i spottkörtlen, vilket jag aldrig har hört talas om innan. Fick en stark pencillin kur på 6 g/dag och diklofenak så nu börjar det verka och jag kan äta utan att gråta även om det fortfarande gör ont.

Magsjuka

verkade det som dottern har fått. Hon spydde lite i morse(mest slem) men har under dagen blivit kass i magen. Hos svärföräldrarna råkade hon bajsa på sig eftersom hon bara trodde det var en fis. Hon spydde oxå så det var bara att åka hem. Har inte hänt något sedan vi kom hem för ca 3 timmar sedan. Hoppas hon är frisk i morgon och INTE har smittat sina bröder eller oss vuxna.

Vill inte ha magsjuka, vill inte, vill inte...
Ska ta ca 10 vitpepparkorn (huskur mot magsjuka) och hoppas på det bästa.

Förtydligande

Skrev nedan att fk inte godkänner min sjukskrivning.
Januari till april var jag sjukskriven för uttmattningsdepression och då var allt ok från fk. Maj opererades jag och var sjukskriven på grund av det,  inga problem med fk. Problemen kom då jag försökte gå tillbaka till min gamla arbetsplats i juni men det fungerade inte. Blev sjukskriven för uttmattningsdepression igen och nu godkänner fk inte det. Vad gör man???

Dags att jag tar mig i kragen.

image234

Har varit väldigt dålig på att uppdatera min blogg men ska verkligen försöka bättra mig.
Jobbar nu 75% så det går åt rätt håll. Det tråkiga är att fk inte vill godkänna min skjukskrivning, har lämnat in extra intyg från läkaren och hoppas att de ska ändra sig. Hur sjukt är inte detta??? Har inte varit långtidssjukskriven innan, inte haft mycket vab dagar trots 3 barn (tack vara konstant helgjobb i 2½ år). Nu när jag väl är sjuk så anser fk inte att min utmattningsdepression pga av mobbingen på arbetsplatsen inte är tillräckligt att vara sjukskriven för. Detta får mig verkligen INTE att må bättre. Nu mår jag sämre att inte veta om jag ska få pengar eller inte. Det handlar om ca 2 månader som jag inte har fått betalt för och det märks här hemma=(.

På jobbet har vi haft ett rehabsamtal och det har mest handlat om att jag kommer slippa 3-skift och i stället jobba 2-skift. Måste iof byta avdelning då det inte tillämpas 2-skift där. Ser det faktiskt som positivt att få byta ställe och börja om på nytt. Inget är klart än utan arbetsledaren för den nya avdelninge ska ta kontakt med mig och visa mig runt sedan ska jag fatta beslut. Där efter ska vi träffas för ett nytt rehabsamtal(läkaren, facket, personal, nuvarande chef och den nya chefen). Fast det går inte undan på mitt jobb inte. Det är 2 veckor sedan(i morgon) vi hade 1:a rehabsamtalet och den "nya arbetsledaren" har inte tagit kontakt med mig. Fast det gör mig inget, jag jobbar tillfälligt på en annan avdelning(samma som jag har varit på sedan jag inte klarade att vara kvar på min gamla arbetslats) och trivs bra, tyvärr kan jag inte stanna kvar där då de har fått flytta personal eftersom de har fått mindre att göra.

Denna veckan jobbar jag kväll och det är skönt få då kan jag vila lite innan jag ska till jobbet. Hoppas verkligen att min förkylning inte ska bli värre (har ont i halsen och vä öra) och vill absolut inte ha öroninflammation. VILL INTE bli sjukskriven  mer.

Oj detta blev verkligen ett dystert inlägg.

Ha en bra dag!
kram

Lite under isen bara!

image233

Sorry att jag inte har bloggat på ett tag men jag har inte mått så bra och orken har inte funnits.
Började jobba halvtid igår och det känns...

Annars har sommaren sett ut (i stort sätt) såhär: Hittat på något med familjen tex festival, stranden, djurparken, bonbonland, high chaperral eller besökt vänner. Dagen efter har jag knappt orkat tagit mig ur sängen och dag 3 har jag visserligen tagit mig ur sängen men blivit sittande framför teven och helt utmattad och känslomässigt urlakad. Dag 4 började jag må lite bättre och vi hittade på något och karusellen började om igen*SUCK*.
FY FAN vad jag är trött på att må skit. När ska jag bli frisk (friskare??) från utmattningsdepressionen??

Kan väl inte påstå att jag mår bättre av att en väldigt nära person menar på att det bara är att rycka upp sig och bita ihop. Alla är väl lite trötta ibland?!*ehh* Den diskutionen slutade med att jag storgrät och mådde ännu sämre=(. Detta hände förra veckan och det är först nu som jag börjar kunna äta(tugga) utan att få kräkkänslor och framför allt börja känna mig hungrig eller sugen på något.
Tyvärr verkar det vara så att vissa inte förstår hur dåligt man mår fast man försöker förklara.

Nu ska jag försöka äta lite innan det är dags att åka till jobbet.



Ruskigt lågt blodvärde

Makens bror med familj ,som vi hälsade på i tisdags, hade en 11 månaders son som var väldigt blek och trött. De åkte till läkaren och han hade ett blodvärde på 20 och de blev inlagd med en ggr. Han har fått blod och nu ska de utreda varför han inte producera röda blodkroppar.
Tycker det är riktigt otäckt man känner sig så maktlös när barn blir sjuka.
Krya på dig lille B!

Samtal idag!

image195

Har varit på samtal nu i morse och det känns i kroppen. Är ganska slut , huvudet värker som bara den, mega tryck över bröstet och känner mig som en urvriden trasa. Hon verkar vara kanon och vi ska nog få mig på fötter igen även om det kommer ta ett litet tag. Ska dit igen på torsdag nästa vecka.

Har även försökt få tag på företagsläkaren idag eftersom jag fick gå hem tidigare från jobbet igår. Blir bara sämre på jobbet så jag klarar tydligen inte att jobba i det skicket jag befinner mig i*suck*.
Har inte fått tag i honom ännu och med mitt flyt*NOT* så lär jag väl inte få tag i honom nu innan helgen. Det kommer betyda att jag kommer gå och oroa mig hela helgen om jag  få tag i honom nästa vecka eller om han har gått på semester*SUCK*. Orkar inte gå till en annan läkare och dra hela historien. Vet iof inte hur många dagar man måste jobba efter en sjukskrivning(i över en v) innan man kan sjukskriva sig själv utan behöva intyg.