Tja..

image267

Barnen mår skapligt.

Blyger har fortfarande lite ont i huvudet och det ökar ju mer aktiv han är. Är ganska självklart iof. Han har gått och tittat en del i speglen när vi tog bort kompressen.
Långis har mått dåligt, lite små febrig och en del oro över sin bros olycka. Han har frågat mycket om sjukhus, blod, skador och vad man ska göra om någon gör sig illa. Inte så kul att se lillebrorsan helt nerblodad och få åka ambulans. Lillasyster spydde lite i tisdags men det var mer spy pga av hungerkänslor misstänker vi. Hon såg inte olyckan men det har varit mycket runt omkring och hon har knappt velat äta något alls i måndags o tisdag (ovanligt), vi tror att hennes vilja av att inte vilja äta beror på oron.

Idag verkar allt vara normalt och i morgon ska långis till skolan och tösen till dagis. Har inte bestämt hur vi ska göra med blyger än. Det bästa vore om han kunde ta det lungt någon dag till iom hans huvudvärk.

Idag ska det äntligen bakas lussekatter=)


Dyr handkräm

image266



Kommer in i badrummet och uppäcker att min precis nya ögonkräm var i stort sätt helt slut=(.
 Ropar på dottern eftersom hon är inne i pill åldern och efter lite lirkande så berättar hon att hon har använt den till att smörja händern.*buuhuuu* Vet vad jag får önska mig i julklapp...


Hjärnskakning

blev det i helgen för blyger=( på sitt egna kalas på busfabriken. Han fick ett djup jack på ca 2½ - 3 cm några cm ovanför hårfästet. Ojoj vad han han blödde, har inte varit med om något liknande. Långis har haft 2 hjärnskakningar och näsblod(av att bl a fara in i väggen med näsan före,*korkat...S*) och diverse andra skador i mun och läppar men inget har varit i närheten av att blöda som lillbrorsans sår gjorde. Det var riktigt otäckt. Det var bara ringa ambulansen för jag tänkte INTE köra bil och samtidigt försöka hålla blödning under kontroll. För att inte tala om vad jag hade gjort om han hade börjat spy eller tuppat av. Vi kunde inte åka båda eftersom vi hade ansvar för 14 barn på kalaset. En av oss var tvungen att åka med blyger och den andra fick stanna tills föräldrarna kom och hämtade barnen. Jag stannade och maken följde med i ambulansen.
Såret har blivit limmat och han är hemma och mår skapligt förutom huvudvärk och yrsel, vilket inte är konstigt.

Tur i oturen så var det vårt eget barn som blev skadat och att mamma och pappa fanns nära till hands. Hade inte varit kul om det hade varit något av de andra barnen som vi hade ansvar för.

Nu får han ta det lungt och vi kan tyvärr inte tvätta hans hår som är blodigt eftersom limmet är vattenlösligt. Han lär nog inte glömma sitt 6-års kalas i första hand med ambulansfärd och sjukhusbesök.

Vill ge en elogé för de som jobbade på busfabriken de var underbara och gjorde allt för att underlätta tills ambulansen kom.