KvinnaFruMamma

och känner mig helt off. Jag vet iof anledningen men det mår jag inte bättre av=(. Detta är ingen rolig läsning!

Hela denna jobbsituationen tär så oerhör på mig och har gjort ett bra tag. Jag är ARG på cheferna som inte har tagit tag i problemet utan låtit mig gå ner mig. Redan i september berättade jag att jag efter ca 3 månder på detta skiftet inte trivdes och vill byta. Blev lovad en plats på det andra skiftet till jul när tjejen där skulle bli mammaledig. Jag kämpade på eftersom jag så ett slut, mådde visserligen sämre och sämre men trodde jag skulle palla. I oktober/november(har jag för mig) fick jag veta att platsen inte var ledig längre för att de hade dragit ner på tjänsterna. Där efter gick allt utför med racefart, var på cheferna ofta så de inte skulle glömma. Kollegier på de andra skiften började se att jag började må ganska dåligt, flera oberoende av varandra sa till chefterna att gör något hon mår inte bra. Personalavdelningen blev indragen och ville ta tag i han som var boven i dramat men jag ställde ETT krav. Ingen fick prata med skiftet och personen så länge jag var kvar där, trodde i min enfald att något skulle hända men ack vad jag bedrog mig. Var visserligen på 2 samtal på personal och de sa att de skulle försöka göra något snabbt, eller NOT!

I mitten på december pallade inte jag längre, då hade jag gått ner ca 5 kg på en månad, kunde knapp äta fast föda, knaprade ca 7-10 novalucol om dagen, mådde illa, grät titt som tätt, orkade inget, kunde inte sova, hade tryck över bröstet, blev fruktansvärt glömsk, kunde inte fokusera och mådde helt enkelt uruselt. Fick även halsfluss och min 3:e pencilin kur sedan september. Blev sjukskriven året ut av min husläkare som rekomenderade mig att prata med företagsläkaren, där jag fick tid i början av januari och blev sjukskriven månaden ut. Fredagen innan jag skulle börja jobba fick jag veta vart jag skulle eftersom jag vägrade/vägrar gå tillbaka till mitt gamla skift. Lite i senaste laget för mitt tycke då jag hade försökt få tag i cheferna sedan måndagen den veckan.

Hamnade tillfälligt?? på en annan avdelning med "mina" skift tider. Vilken skillnad, trevliga arbetskamrater, underbar stämning. Började heltid med en gång och kroppen ballde ur. Blev förkyld stannade hemma några dagar, gick till jobbet fick tillbaka förkylningen ännu värre. Fick gå hem igen och vila, gick återigen tillbaka när jag kände mig bättre och blev sjukare. Fick en dunderkur pecillin och blev sjukskriven 50% i 3 v. Skönt nu har jag jobbat en hel v utan att jag har fått någon förkylning*peppar, peppar*.

Tyvärr är det en till på "vårt" skift som är drabbat av denne personen=(. Vi har pratat lite och det har framkommit saker som har gjort att jag har dragit in klubben(facket). Tyvärr har inget direkt hänt förutom att personal har pratat med  mina  arbetskamrater, varför de inte har gjort något. Detta handlar om ett skift som INTE fungerar, vet inte orsaken men jag är ganska säker på att det är "mobbaren" som styr. Vilka han vill ha på skiftet, hur han vill jobba osv osv. I början tog jag lite konflikter med denna person men alla andra bara gick och man fick inget stöd. Till slut gav jag upp och började jobba väldigt mycket själv (vilket faktiskt cheferna har kommenterat flera ggr). Har fått så många utskällningar av denne person bara genom att jag har frågat något eller velat lära mig något nytt.

Kanske inte konstigt att man mår som man mår. Nu har denne person varit iväg några veckor på semester och kommer tillbaka i morgon, Där är nog en av den stora anledningen till att jag mår ganska dåligt nu + denna ovisshet om vart jag ska ta vägen. Avdelningen jag jobbar tillfällig på har precis bytt arbetstider med det har inte jag. Vi kan jobba i hop i 2 veckor till men sen då? vart ska jag ta vägen nattveckan? Måste jag oxå byta skift tider och förlorar ännu mer pengar?

Pratade med facket i fredags och han sa att han ska vara på dem om en lösning. Jovisst det har gått en månad sedan jag kom till denna avdelningen. Pratade även med personal och hon sa att de ska ha möten nästa vecka. Jo, enligt min ena chef så har de haft 2 möten i veckan och vad har hänt? inget som jag, den drabbade, har fått någon vetskap om iaf.

Denna stämningen påverkar hela avdelningen, fick veta i fredags att en person på det andra skiftet har fått magsår.
Det skiftet är bra, har bra sammanhållning men det blir tyngre lass och högre krav. Lika mycket ska göras men med färre personer dvs skiften efter får jobba/slita mer. De får inte ledigt vid behov osv...
Sund arbetsplats man har eller...NOT


Fy f-n vad jag är trött på detta. Vid något möte så nämde en av cheferna att jag borde har sagt till mer?*ehhhh*
Räcker det inte med att säga X antal ggr att man vill byta, att man inte trivs att ingen bryr sig osv. Den ena chefen kommenterade ett flertal ggr i november att jag såg trött ut...Tacka f-n för det jag kunde inte sova...Jag så åt honom att det är hela situationen med skiftet...Då vet chefen inte vad han ska säga utan säger bara god natt och går. Det är HANS jobb att reda ut sådant här, klarar inte han det själv så kan han ta hjälp av personalavdelningen.
Även om de inte lyssnade eller såg*måste vara blinda* hur jag mådde så talade flera andra om det. De var även på dem att göra något åt situationen. Cheferna var väl medvetna om problemet men visste kanske inte vad de skulle göra. När jag blev sjukskriven så blev det förmodligen viktigare att rädda sitt eget skinn än lösa mitt problem.

Tyvärr tvivlar jag på att facket kommer kunna göra något. Tror det blir jag som får byta avdelning eftersom det inte finns någon ledig plats. Har jag riktig otur så blir det andra skift tider och jag förlorar en del pengar. Visst slippa natten skulle jag inte har något emot men det ska vara på MINA vilkor inte p g a att cheferna inte har gjort sitt jobb.

Om någon har orkat plöja igenom allt detta så är jag ledsen för det är ingen rolig läsning. Men just nu så mår jag inte speciellt bra och det genomsyra det mesta, tyvärr. Hoppa jag kan sova inatt men som det känns just nu...nope

Sov gott!