KvinnaFruMamma

I dag ska älsta sonen åka skridskor i ishallen och ha med egen matsäck. Han hade beställt pannkakor, köttbullar och drickyoghurt. Pannkakorna ställde jag mig och stekte när jag hade slutat jobbet i går runt 23-tiden. Hellre på kvällen än att gå upp ca 6.30 för att hinna med. Han fick även med sig varm oboy och 3 tunnbrödsrullar + 1 äpple.
Ishallen har skridskor till uthyrning men vi hade väldiga problem med att försöka få tag i någon som kunde reservera ett par åt sonen. Maken fick av en slump tag i en vaktmästare som la undan de sista i storlek 34.
Fick senare höra på jobbet att stadium sålde ut för halva reapriset men lite sent att få veta det runt 17-tiden dagen innen han behöver dem.

På hemvägen efter att ha lämnat sonen skulle jag svänga av in på vår lilla gata där 2 bilar precis kan mötas. Då kommer en ca 12 årig kille cyklandes på fel sida, jag blinkar och visar att jag ska in där han är. Då kliver killen av cyklen, och börjar visa med handen att jag ska flytta på mig. Brukar har skapligt tålamod men nu blev jag irriterad, jag kan inte göra speciellt mycket då jag både har  bilar bakom mig och möte. Alltså måste han flytta på sig(självklart igentligen) eftersom han står på fel sida av vägen och att det är betydligt mycket lättare för honom. Då blir killen irriterad och pekar ännu mer intensivt åt mig att flytta mig. GAAHHH det var som att vifta med ett rött skynke framför kärringen som ännu inte har fått i sig dagens första kaffe. Få ner passagerafönstret säger med ganska irriterande ton att cykelvägen finns ca 100 meter bort, tar man vägen ska man hålla sig på RÄTT sida av den. Han blänger lite, muttrar och drar cyklen med sig till trottoaren. Tyvärr är vår gata en liten genväg i förhållande till cykelvägen så många barn tar hellre denna men de flesta brukar hålla sig på rätt sida av vägen.

Igår på jobbet ringde jag mitt fack och hörde undrade om något hade hänt sedan vi pratades senast. Han har pratat både med personal och mina chefer att de inte får kalla mig på möte/samtal utan att det ska gå genom honom. Han har även pratat med företagsläkaren som sjukskrev mig. Tyvärr har en ytterligare en tråkig sak kommit upp. Tydligen har fler blivit utsatta för den här personen. Inte på min avdelning(som jag vet om i dagens läge) utan på en annan som vi har gemensamt fikarum med. Vet inte om det är en eller flera drabbade men jag ska försöka luska lite i dag är om detta har kommit upp efter det att jag har anmält min situation. Tydligen brukar det blir så när någon väl vågar ta tag i ett problem så hänger fler på och vågar/orkar anmäla/säga ifrån. Jag tycker det är oerhört trist att fler har drabbats men det stärker min situation. Trots att jag _vet_ att jag har gjort rätt och han har gjort fel, så har känslan funnits att jag kanske är för känslig, tolkar saker som inte finns osv osv. Ju mer som kommer upp ju mer inser jag att han verkligen har ett stort problem. Cheferna börjar nog också inse att detta inte är en liten situation som går att sopa under mattan  med. Som sagt fortsättning följer. Värsta såpan*s*.

Ha en bra dag!